Historik
Japansk spets sägs härstamma från bland annat vita tyska spetsar (grosspitz) som kom till Japan via Sibirien och nordöstra Kina omkring 1920. Vita spetsar visades första gången på utställning i Tokyo 1921. År 1925 importerades två par vita spetsar från Kanada och fram till 1936 skedde import från Kanada, USA, Australien och Kina. Dessa hundar utgjorde grunden till rasen japansk vit spets. Efter andra världskriget skrevs en standard för rasen och 1948 erkändes den av den japanska kennelklubben.
Nippon Spitz Club i Japan har en annan version, som bland annat kan läsas i Marco Piasentins bok ”the Japanese Spitz”.
Användningsområde
Rasen är framför allt en sällskaplig familjehund, som är anpassningsbar och fungerar i skiftande miljöer. Det är en ras som är användbar inom alla områden från sällskap till eftersök, agilty, freestyle, med mera.
Hälsa
Den japanska spetsen är en frisk ras med få rasspecifika sjukdomar. Det finns inga observandum i rasen, dock är det viktigt med att alla uppfödare följer rasens utveckling och håller sig uppdaterad om rasens status.
Egenskaper / Mentalitet
Det är en aktiv hund med mycket vilja. Ibland kallas den för ”stor hund i litet format”. Japansk spets är en pigg och vaken spetshund som älskar att vara med sin flock, men utser alltsom oftast en i familjen som den är mer trogen. Den har lätt till skall, men är också lätt att kontrollera om man ger den goda vanor redan som valp.
Storlek och utseende
Mankhöjd för hanar är 30–38 cm och tikar något mindre. Det är en lagom och harmoniskt byggd hund utan överdrifter, som ska vara elegant och vacker. Den vita pälsen på kroppen skall vara lång och riklig, speciellt från nacken till skuldrorna. På bröstet ska finnas ett vackert krås. Svansen ska ha lång, riklig behåring.
Pälsvård
Pälsen är lättskött, regelbunden borstning ända nerifrån hårbottnen en gång i veckan brukar räcka för att hålla pälsen vit och tovfri. Tikar fäller två gånger per år, hanar fäller mest i sin ungdom, ca en gång per år. Bad inskränker sig till ett par gånger om året för normalhunden, utställningshundar badas oftare.